Ja... hästar, katter och fiske, det gillar jag. Jättehärlig animation Vicke fått till. Tack så jättemycket för tolkningen av min blogg.

Hästen påminner om Mallen när han stegrar sig, och katten ser ut som Nossan. Tyvärr så fick ja ingen fisk idag. Jag blev lite ställd när jag gick ut en sväng på eftermiddagen. Jag trodde det var kallare ut, men luften var alldeles ljummen och solen lös starkt genom molnen. I horisonten mot väst så var himlen full med gråblå moln som hopade sig, och det kändes faktiskt lite tryckande. Jag tänkte, jag hinner nog dra ner till hamnen och kasta lite. När jag kastat en stund så kom det en lätt regnskur, men molnen blåste bort. Jag stod där en stund till, men ingen fisk ville hugga. Däremot hoppade det massor med småfisk här och där. Flera andra var där med mig och prövade fiskelyckan, men dom verkade ha samma tur som jag. Funderar på att spraya jiggen med någon lockande doft. Jag undrar om man kan göra det tro. Jag fick i alla fall lite frisk luft, för det blåste stundom rätt rejält. Och just nu när jag sitter och skriver det här, så har det blåst upp ännu mer, och regnet öser ner. Det kunde bli åska sa dom också i morse.

Här kommr en liten bild som jag tog med mobilen. Man kan ana lite längre bort, små segelbåtar ute på vattnet. Om jag haft digitalkameran med så hade dom blivit ännu större.

Precis som vi människor så blir även djur påverkade av humörsvängningar när hormonerna börjar och spöka. Nu har jag inget sto eller häst överhuvudtaget längre, men jag tycker det är roligt att försöka hjälpa till lite i alla fall. Man har så mycket minnen, och hjärnan är som en databank som det plötsligt hoppar ur minnes bilder från hela tiden.

Jag minns en westernryttare som hade ett quarter sto som han tävlade med. Han var med på en klubbtävling en gång och det gick jättebra för honom. Jag kunde inte låta bli att berömma hans häst och då sa han att hon inte brukade vara så lätt att ha med att göra annars, om hon inte fick P-spruta. Det gick knappt att ha med henne att göra alls, och än mindre att rida, när hon fick sina humörsvängningar. Det som hon tyckte var jobbigt att göra annars blev dubbelt så jobbigt när hon blev brunstig.

Många av oss kvinnor mår skit när vi har det. En konstig stress byggs upp inuti en. Man blir trött och negativ, och halft folkilsk ibland. Det måste va likadant för även djur, för både människor och kreatur består av samma kött och blod. 

Det finns många som kämpar med ston med humörsvängningar i vårt avlånga land, och det finns hjälp. P-spruta är kanske inte första lösningen. För få ge sin häst P-spruta måste hästen vara väl igenomsökt först så det inte är några andra fel. Och vad jag förstått av info:t jag läst på nätet så är P-spruta ett dopningspreparat, så man får inte tävla hästen i vissa hästsporter.

Jag såg då ett alternativt preparat, en örtblandning som heter Hilton Regulate som dämpar humöret på stoiga ston. Har läst mycket positiva saker om det på nätet. Eftersom jag har många facebook vänner som har häst, så vill jag tippsa dom om det här, ifall dom stöter på ett sto med humörsvängningar. Det stackars stoet mår nog inte alls bra av det. Det finns ju hjälp för oss människor som har PMS besvär så nu verkar det även finnas till även hästar. Det skadar inte att prova och se om det fungerar. Här är adressen till några återförsäljare: www.hippok9.nu/

www.djurhalsan.se

Jag tycker det är skönt att gå i skogen. Att gå upp och ner rakt ut i terrängen bland blåbärs och lingon snåren. Jag och Mallen brukade plocka svamp tillsammans, men det var mest jag som brukade plocka dom. Jag hade svårt att rida någonting dom senaste åren, och Mallen mådde inte så bra av att bli riden på sommrarna. Han var som en stor hund och lydig också var han, för han stod alltid still när jag plockade godsakerna. Varje gång nu, när jag är ute och vandrar, så likt en skugga bredvid mig dyker Mallen upp. Jag vågar knappt titta, men jag kan ana hans astralkropp. Det var ute i skogen som jag och Mallen hade som roligast ihop, så det är en lite jobbig känsla som dyker upp, när jag på mina skogsturer vandrar. Men skogen är så vacker och lugn, så efter ett tag så känns det bättre och jag känner hur all stress rinner av mig. Att gå i skogen är som healing för mig, och det är nog inte bara jag som känner så.

Tog lite bilder från skogen, så jag vintertid har något att titta på när vädret är kallt och mörkt. Kanske jag ska göra någon animation av någon bild. Får se vad jag kan hitta på.

Nu har Nossan intresserat sig mer för min nya väska också. Kunde inte låta bli att åter ta några bilder på henne, när hon njuter av att gnugga sig mot den.