Jag var hemma hos min Fordvän idag. Han tittade efter vad det var som knarrade och gnisslade i ratten på min bil, och försökte smörja bort gnisslet lite. Han hade tagit hand om en kattunge som var mellan 10 -15 veckor gammal. En svart en som såg på pricken ut som Smillan när hon var lika gammal. Den kattungen hade någon hittat vid Framnäs grillen (korvkiosken) nyligen, i en större kartong vid sopkonteinern intill, bredvid på marken. Någon som jobbade där hade nyfiket tittat efter vad som var i kartongen och hittat kattungen i där. I kartongen fanns även en skål med torrfoder och en bädd. Någon hade väl ställt den där och hoppats på att någon skulle ta hand om den. Senare hade min Fordvän stannat till för att köpa något i kiosken, och då inte kunnat motstå kattungen. Hans gamla katt hade dött i sommras, så kattungen fick följa med han hem. Jag bara undrar hur tänker folk igentligen. Den här kattungen hade ju ändå tur. Det har hittats kattungar på värre ställen som råkat hamna på soptippen. Männsikor är så grymma.

Obs! Det är min katt Smillan som är på bilden. Men kattungen var så lik Smillan när hon var i samma ålder, så när man tittar på bilden så kan man tro att det är kattungen.

Här är Smillan, nyligen hemkommen till mig.  Exakt likadan ser Fordvännens kattunge ut.