Tog en tur på eftermiddagen ut till Kållandsö, och besökte Hörvikens marinhamn som är den största båthamnen där ute. Hade med mig kameran och tog lite bilder. Dagen började med regnskurar och fuktigt väder, och på vägen ut till Kållandsö så körde jag genom flera regnskurar. Jag ville ut och se lite andra vyer och när jag väl kom ut dit så försvann molnen och det torkade upp. Jag har inte varit vid Hörviken sedan förra året, och det stället måste jag ju besöka innan det blir höst och vinter. Här kommer lite bilder därifrån.

Där finns café och resturang och en jätte stor hamn. Platsen påminner lite om västkusten tycker jag, med sina bergknallar runt omkring.

På hemvägen Så stannade jag till vid Ullersundsbron, där jag tog en liten fisketur. Ställde mig på en brygga nedanför kiosken och kastade lite. På andra sidan på Kållandsö sidan så finns en anna brygga, där jag som liten brukade stå och meta. Ni som läst igenom min blogg förut, så förstår ni kanske att jag fiskade rätt mycket som liten också.

När jag stått där en stund, så kom 3 st andra och ställde sig till höger om mig, på privata bryggor och började kasta. En utav dom hade väldigt tur, för han fick upp 2 gäddor i mindre storlek. Ingen av oss andra fick upp något, så det vete katten vad han på jiggen för något. En härlig kväll blev det i alla fall. Knappt en vindpust blåste och en massa mygg som ville suga på en. En helt underbar kväll   

http://video.se.msn.com/watch/video/9-11-dagen-vi-aldrig-glommer/ahse3abe

Idag är det den 11 September 2011, och det har gått precis 10 år sedan då det som hände, som fick dessa torn att rasa. Människorna som hamnade mitt upp i detta otroliga, vilken ångest dom måste ha haft. Jag såg en film sent igår kväll, där man fick följa passagerarna i ett av flygplanen och deras försök att övermanna terroristerna. Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan och lyckats göra några saker lite annorlunda.

Vårt samhälle är otroligt sårbart, mer sårbart än vad man kan tro. Se bara på vad som hände i Oslo och jordbävningen i Japan. Vi måste få upp ögonen och tänka mer på säkerhet. Man kan inte tänka att det där kan alldrig hända, då är vi allt bra trångsynta.