Igår skrev jag i bloggen att bilen dog. Det var batteriet som kortslutit. Mystiskt. Det är ytterst sällan batterier kortsluts så där. En cell i batteriet slutade fungera, det var nog därifrån som jag hört fräsandet ifrån. Jag får låna ett batteri så länge, tills jag har pengar att köpa ett nytt. Är det inte det ena så är det det andra.

Här kommer lite bilder från min favorit plats. Det var lite blåsigt idag och det var hög sjö. Klicka på bilderna så blir dom större. Då känns det nästan hur det stänker vatten på en, hi hi.

Jag var en liten stund därute men ingen fisk ville nappa idag. När jag sedan skulle hem så hände det något med bilen. Han är alltid lite trög på sommaren när den blivit lite varm. Då brukar jag få starta den 2 gånger om. Men något hände på andra försöket och sedan var den död. Då var klockan var runt halv 10 på kvällen, å jag va dö hungrig och ville hem. Testade flera gånger att starta den å lampan lös lite då och då. Men nånting fräste till och det klickade konstigt under panelen, sedan började det låta wromwrom från relä boxen. Nä! tänkte jag, Nu lägger jag bena på ryggen och springer. Jag hade inte nyckel i låset och bilen va avstängd och det lät som om någon satt och lekte med en leksaks bil inuti bilen, och sa wromwrom hela tiden. Jag anade att ett relä fått fnatt och började ringa runt till folk jag kände på mobilen. Fick till sist tag på Ford killen och han trodde det va en kabel som brunnit och att det blivit kortslutning i ett relä. Han rådde mig att ta bort en batteri kabel och ringa till någon som kunde bogsera mig till garaget, där en annan kille imorgon ska svetsa ihop avgasröret. Han själv kunde inte hjälpa mig för han hade tagit en starköl.

Fick tag på lillbrorsan som bogserade mig och sedan lämnade jag bilnycklarna till Fordkillen på vägen hem. Han skulle kolla upp bilen imorgon bitti sa han.

Tur man har lite grejor sparade från den gamla bilen, om startmotorn eller något annat har rykit. Jag kom hem i alla fall, och nu har jag ätit och dushat och är färdig för bingen.

Jag bara säger det. Tur det hända på hemmafront och inte ute på vägarna, långt borta någonstans.