Jag satt och bläddrade i mina gamla hästböcker och plockade fram en bok om hoppning som Jan Olof Wannius är författare till. I den boken finns en häst med som jag en gång haft tack vare en hästhandlare som jag råkade i klorna på. Alouette hette hon, och hon var en utav flera hästar som denna hästhandlare försökte ge mig efter att den första hästen jag köpte av honomfått avlivas efter en hjärnblödning eller stroke hon fått. Alouette var 16 år och hade gått som avelsto ett tag. Jag hade Essgärde som ridlärare som kom hem till mig och gav mig privatlektioner, men när det nästan gått 7-8 månader så började hon att halta och det visade sig att hennes kotor var utslitna. Det visste väl hästhandlaren och efter mycket strul så fick jag i alla fall dom mesta av pengarna tillbaka som jag köpt henne för. Holger tog över henne sedan och sedan vet jag inte mer om vad som hände med henne. Men hon kunde mycket den hästen, även en hel del dressyr och jag lärde mig lite piruette på henne. Alouette var efter en fullblodshingst som hette Prince fear och hon hade tävlat mycket i hoppning, som nog slet ut hennes känsliga kotor. En gång när jag var uppe i Grevagården utanför Skövde, så hittade jag hennes namn inristad i stall väggen. Det var det stallet som för många år sedan brann ner. Tjejen som hoppar henne på bilden heter Lisbeth Hansson.

Obs! Alouette hade två valacker i samma hage, en liten ponny vid namn Munther och ett fullblod vid namn Marty, som var en gammal klasskamrats häst. Bägge dessa pållar var mycket förtjusta i Alouette, men denna romans slutade tragiskt för den ene av dom. Vi hade märkt att Marty och Munther ofta stod på var sin sida av Alouette, och ville ha uppmärksamhet. Hon blev väl irriterad på dom då och då, men en dag när det var min tur att ta in dom, så kom inte Marty. Han stod kvar och ville inte komma så jag knallade iväg ut för att hämta honom. Det visade sig att han inte ville stödja sig på ena frambenet men jag fick in honom och så ringde jag till hans ägare. Dagen efter så åkte hon in med honom till Hästkliniken i Skara. Men då hade benet helt gått av så han fick avlivas. Han var en typiskt oturs häst som hela tiden skulle råka ut för saker och ting. När hans unga ägare som var min klasskamrat sedan 3:an, en gång köpte honom som föl, så skulle han tränas till Galoppör. Han visades vara en talang men så plötsligt så fick han korsförlamning. Efter att ha repat sig så fick han komma hem och bli promenad häst. Men han råkade i klistret fler gånger och hade många bravader för sig. Han var ungefär som min Malle, lite otursförflöjd.