Men jag får lungna ner mig lite med pratet tror jag. Det känns i stämbanden och om jag inte passar mig, så kan jag tappa rösten. Jag minns en särskild gång då jag blev förkyld men jag lyckades bli bättre innan jag skulle åka och titta på Michael Jacksson i Göteborg. Jag var väl lite uppspelt och kunde inte låta bli att hålla tyst under resan ner. Jag kände hur det brände i stämbanden och min kompis sa till mig att hålla tyst flera ggr. :) På hemresan sedan så kunde jag inte få fram ett ord, så hes hade jag blivit och det gjorde jätteont. Kra kra kra lät det, knappt det fick jag fram. Jag tog i alla fall en liten promenad idag, utmed älva som vi kallar vår stora bäck Lidan, och med mig hade min kamera och fotograferade lite. Och så här såg det ut i Lidköping idag.

Det ser nästan ut som om det brinner därborta i horisonten, men det är solen som tur är.