Och dom dimmiga och tunga molnen ligger som ett lock över landet. Lät bilen stå idag, för äntligen har jag fått en parkerings plats på samma gata, och närmare huset där jag bor. Tog en lungn promenad istället för att lirka upp leder och muskler och hade med mig kameran för att roa mig lite under tiden.

Jag tog en promenad genom kyrkogårdar och minnes lunden där min mormor och Isac finns någonstans begravda. I alla fall deras aska. Jag tror Isac är med mig ibland när jag är å fiskar, i vilket fall om han levde så skulle han tycka det vart jätte roligt å få upp gäddor, eller slemgrisar som en face book vän kallar dom för, hi hi. När jag sedan gick på cyckel banan intill Lidan, så upptäckte jag stora sprickor i asfalten.

Jag vet att dom har lagt ut tonvis med grus och stora stenar på Lidans botten, men förr eller senare om inget mer görs, så tror jag att Lidans kanter kommer att glida ner i vattnet.