Som var den näst sista boken av Elly Griffiths.

Klicka på bilden så blir den större, om ni inte kan se texten ordentligt,

och som det står på framsidan på boken så fick jag samma känsla. Jag har kommit in i böckerna ordentligt efter att ha läst 3 av,

och den här var nog den som var mest spännande. 1:an var också väldigt bra, men här var många som låg illa till och några dog faktiskt. Griffiths bygger upp mot slutet där det händer mycket på en gång. Jag gillar Ruth för man kan verkligen leva sig in i hur det är att vara henne. Dels för att hon har en katt, men så bor hon i en liten stuga ute i ödemarken med saltängar och hav som granne, vilket jag också skulle vilja göra, och så gör hon som hon vill. Hon är arkeolog och det skulle jag också vilja va, och så har hon i sin vänkrets både en polis som hon har ett barn med, fast han är redan gift, och sedan en mystisk man som är druid och som det sägs om att han är trollkunnig. Elly Skriver väldigt bra också och det är lättläst, mer säger jag inte.

Nu har jag Janos stenen som är den andra boken, och Huset vid havets slut som är den tredje boken, kvar att läsa. Det blev lite i oordning eftersom jag inte fick tag på dom, i rätt ordning. Men innan jag går tillbaka med böckerna som jag nu har läst, så har jag en bok av P.D James att läsa.

Som tur är så var det ingen korttids lån på den här, så jag kan förlänga lånetiden med en månadstid till. Ska bli spännande hur hon fått ihop den här historien. Jag har både läst P.D.James och Jane Austins tidigare, och bägge skriver ju lite speciellt. Undrar om P.D.James håller sig till sin stil, eller om försökt härma Ausitins stil.

Ha nu en fin fortsatt Trettondag. Nu ska jag ner till tvättstugan och hänga upp tvätt.