Och då har jag bott i ett Riksbyggenhus i nästan 23 år. Det var min granne som tog med mig, för hon tyckte jag skulle prata av mig. Jo nog sa jag vad jag hade problem med, mina fönster. Dom ska byta ut fönstren så småningom men inte för än 2015-2016. Jag sa att det är inte säkert att mina fönster hänger med så länge till. Trät spricker och och det drar mellan fönsterkarmarna och väggarna. Ventilations annordningen under fönstret är också sönder och går inte att stänga igen, så där har jag fått tejpa igen med allehanda tejp och tidningspapper för att jag inte ska frysa halft ihjäl. En vinter hade jag badlakan under fönstret, tills jag sommaren efter kollade upp var det drog i från någonstans, ordentligt. Då letade jag efter listor ute på stan, men inga som passade fanns. Som tur var hade Riksbyggen ett eget lager, där jag fick hämta ifrån. Persiennerna vittrar också sönder bit för bit, men jag har inte lust att fixa dom för 1000 kr per fönster om fönstren ända ska bytas ut till slut.

När jag flyttade hit för 23 år sedan så sas det redan då att stam renovering skulle göras. 17 -18 år tog det innan något hände. Jag är väl medveten att det kostar pengar, men det har gjorts eller görs saker runtomkring i området som man gott kunde vänta med tills viktigare saker fixats. Det är fint i området som det är tycker jag.

Ursäkta, jag behövde skriva av mig lite, men dom 2 senaste vintrarna har varit rena mardrömmen här, med dragiga fönster när det varit riktigt varga vinter. När man lever med smärta och inte tål kyla så tappar man humöret och blir ur gängorna. Tur man har en kupé värmare som man dra igång då och då. Just nu så har jag också fått extrema torra ögon också, som jag försöker fukta upp med ögon gel. Jag undrar hur folk gjorde förr när dom fick sådana här krämpor. När jag var liten så fick min fostermamma elda i spisen för att få värme i huset. Någon annan värme källa fanns det inte. El hade vi men för att elementen skulle bli varma så fick vi elda. Och den där ved spisen fick inte heller bli för varm, för då kokade den och kunde explodera. Jag gick ofta i sömnen som barn. En gång vaknade jag och kände mig som en isbit. Täcket var borta och mitt i vintern var det. På stela ben stapplade jag mig upp och började leta, och när jag först kom ner till bottenvåningen så hittade jag täcket ute i hallen.

På vintrarna när det var riktigt kallt ute så fick vi sova med ytterkläderna på. Det var bara min fostermmamma som skötte pannan och den slocknade ofta när vi låg och sov. Senare när hon sålt skogen så sattes en varmvattens beredare in, en dush och elvärme blev det också. Innan dess så hade vi fått koka vatten på spisen om vi skulle tvätta håret mm. Bada det fick jag göra hemma hos mormor inne i stan, var eller varannan helg. Mycket har förändrats sedan dess, så man ska väl inte klaga för mycket, men ibland när det är riktigt kallt, så skulle man allt vilja ha en vedspis eller kamin att värma fötterna på.