Känner ni igen er? Visst kan man bli lite knäpp och man känner hur en liten djävul eller ängel kikar fram över axeln då någon inte beter sig så trevligt och snällt mot en, eller tvärtom så man blir aldelles salig av lycka då en vän eller käresta har gjort något fint till en. Som vuxen så har man ett stort ansvar över sitt beteénde, speciellt om man blir förolämpad. Jag blir det om någon står och ljuger mig rakt upp i ansiktet, vilket har hänt allt för många gånger. Därför har jag satt en regel att inte lita på någon alls nu för tiden, vilket kanske är lite synd, men på så sätt har jag satt upp ett mentalt skydd så jag blir mindre sårad. Folk får visa mig först att dom är någon att lita på.

Ha en god fortsättning på dagen nu på er.