Idag så tog jag en promenix till minneslunden. Det ärju snart Allahelgona afton och det är Oktober och kyrkogården ser väldigt spoky ut, men fint. Det ser väldigt fint ut på bilderna men jag hade önskat att man slapp höra trafiken från landsvägen utanför. Det förstör stämningen en aning när man går där. 

Min mormor och hennes sambo Isak har sin aska utspridd där och jag brukar gå dit då och tå och titta, fast egentligen är det fiskarna i dammen jag tittar efter. Isak gillar dom säkert för han och jag brukade fiska ihop när jag var barn.

När jag kom till vattenfallet så såg jag en konstig fågel som jag inte kommer ihåg att jag sett förr, men så konstig var den inte såg jag när jag slog upp Lands lilla uppslagsbok som jag hade med mig.

 Det är en Strömstare och han satt på ett perfekt ställe, förstod jag när jag läste infot om denna fågel.

Jag ska Allahelgona helgen gå dit med ljus när det är mörkt. Kyrkogården lyser upp så fint då och det är massor med folk som besöker sina nära och käras gravar.

Hoppas nu att bara vintern inte blir så extrem i sitt väder som sommaren blev i sitt. Kyla och snö det gillar jag inte i mängder och inte heller när det kommer för mycket regn så det blir översvämningar. Sådant har vi fått nog av tycker jag nu. Hoppas dom också får tag i dom där inkräktarna som dykt upp i Stockholms skärgård, men då vete katten hur det kommer gå med freden.

Ha det så gott så länge så får vi se när jag dyker upp i bloggen igen.